Våld
2008 anmäldes 28 315 fall av misshandel mot kvinnor. I 73% av fallen var förövaren en bekant till kvinnan. Samtidigt är mörkertalet stort - Bråttsförebyggande rådet har tidigare beräknat att endast en femtedel av fallen polisanmäls. Antalet polisanmälningar har ökat stort de senaste åren, vilket man tror både är en konsekvens av att fler fall anmälls och att fler kvinnor utsätts för våld.
Många kvinnor utsätts också för sexuella trakasserier och sexuella anspelningar. För många kvinnor är rädslan för att bli våldtagen något som påverkar hela vardagen och får oss att välja andra vägar hem från krogen eller jobbet, göra sällskap, ta taxi, undvika mörka gångvägar, beväpna oss med nycklar och mobiltelefon.
Här kan du få stöd och hjälp:
Sedan 2007 finns kvinnofridslinjen dit du kan ringa för att få stöd och hjälp: 020-50 50 50.
Samtalet är gratis och syns inte på telefonräkning. Du som ringer kan välja att vara anonym.
Kvinnofridslinjen har öppet dygnet runt och bemannas av socionomer eller sjuksköterskor med vana att möta människor i svåra livssituationer.
Kvinnojourer i Sverige
Det finns också många kvinnojourer i Sverige som erbjuder rådgivning, samtalsgrupper och skyddat boende. På www.roks.se och www.skr.se kan du hitta en kvinnojour nära dig.
Sedan 2000 finns Terrafem, Sveriges rikstäckande telefonjour för kvinnor med utländsk härkomst: http://www.terrafem.org/
De första kvinnojourerna i Sverige bildades 1978. De var separata fristäder för kvinnor, och män var alltså inte tillåtna i lokalerna. Så kallade kvinnohus startades i Göteborg och Stockholm med det dubbla syftet att påverka politiskt och att hjälpa kvinnor i akuta
situationer. Medlemsantalet växte stadigt och 1984 bildades Riksorganisationen för Sveriges Kvinno- och Tjejjourer, ROKS. Idag ingår ca 90 lokala kvinno- och tjejjourer i ROKS. Från och med riksmötet 1992 är det en uttalat feministisk organisation med syftet att motverka mäns våld mot kvinnor och mäns överordning på en mera generell nivå. Endast kvinnor kan vara medlemmar i ROKS-anslutna jourer, och män tillåts inte heller vistas i lokalerna.
1996 bildades en andra riksorganisation för kvinnojourer, Sveriges Kvinnojourers Riksorganisation, SKR, med 16 jourer som brutit sig ur ROKS. Där ingår idag fyrtiotalet lokala kvinnojourer. Skillnaden mellan jourer anslutna till ROKS och till SKR är framförallt att män kan delta i verksamheten i de sistnämnda, men även de har lokaler och verksamhet som är helt könsseparatistisk.
Mäns våld mot kvinnor
Begreppet mäns våld mot kvinnor betyder mycket för den feministiska rörelsen mot våld mot kvinnor. Tidigare talade man ofta om kvinnovåld - ett vagt och missvisande begrepp som placerade ansvaret och synligheten på offren snarare än förövaren. Med begreppet mäns våld mot kvinnor vill man visa att det är män som begår brotten och också koppla våldet till maktstrukturer i samhället.
Mäns våld mot kvinnor förstås här ofta som ett kontinuum, som börjar i kontrollerande beteende, hot, sexuella trakasserier och slutar med misshandel, grovt våld eller mord. Det är ett sätt att visa att våld påverkar många fler kvinnors vardag än de ca 30 000 som varje år anmäler misshandeln till polisen. Det är också ett sätt att öka förståelsen för varför kvinnor "inte bara går direkt" vid första slaget. "Varför går hon inte?" frågar sig många, och sen "Om han slog mig skulle jag dra direkt". Men ofta börjar misshandeln långt tidigare, i kontrollerande beteenden som kan vara svåra att identifiera. Romantisk svartsjuka som urartar till isolering från vänner och arbetskamrater. Ett ständigt undergrävande av självkänsla och självförtroende.
Hedersrelaterat våld och våld inom samkönade relationer
Samtidigt skapade begreppet Mäns våld mot kvinnor och den strukturella förståelsen av våldet snart uppenbara problem. Hur ska t.ex. våld inom samkönade relationer förstås, där både offer och förövare är kvinnor eller både offer och förövare är män? Eller hedersrelaterat våld, där det inte alltid är partnern som står för hoten och misshandeln, utan ibland en bror eller en far?
Att ständigt betona mäns våld mot kvinnor ledde till att många som utsatts för våld inom samkönade relationer fick sämre vård och behandling, eftersom polis och sjukvård hade så låg kunskap om hur de skulle tolka situationer där till exempel både förövare och offer var kvinnor. De sågs oftare som vanligt kärleksgnabb än som en situation där en person regelbundet hotade eller misshandlade en annan. Att hindra män från att komma in i lokalen räckte helt plötsligt inte som försvarsstrategi, och flera kvinnojourer var öppet skeptiska till sin förmåga att ge hjälp till lesbiska kvinnor som utsatts för våld. SKyddade boenden för män eller transexuella är fortfarande oerhört fåtaliga.
Och i den intensiva debatten efter mordet på Fadime Sahindal kastades ord som patriarkat och könsmaktsordning och rasist fram och tillbaka tills det var omöjligt att avgöra om man var rasist för att man tyckte att hedersrelaterat våld var vida skiljt från mäns våld mot kvinnor eller om man var rasist för att man tyckte att hedersrelaterat våld bara var ytterligare ett tecken på den allmänna och universell könsmaktsordningen.
Numera har våld inom samkönade relationer och hedersrelaterat våld uppmärksammats allt mer. På Terrafem kan kvinnor med utländsk härkomst få hjälp på flera olika språk, utifrån både ett köns- och etnicitetsperspektiv. För närvarande kan kvinnor få stöd och råd på 43 språk. Terrafem driver även en juristjour och erbjuder jourboende, tjejhusboende och stödlägenheter. Terrafem anordnar varje år flera utbildningar för blivande jourkvinnor, genomför externa utbildningar och konferenser, samt driver opinion. Läs mer på www.terrafem.se
2009-04-13
